Godstrafiken på Lidingö har en lång och spännande historia. Den tog sin början i samband med att Lidingöbron öppnades 1925 och var tidvis omfattande. Främst var det Svenska Shells anläggning i Rasta och Margarinbolagets anläggning i Gåshaga som stod för den största delen, men det fanns även småkunder i Gåshaga samt viss trafik till AGA. Dessutom gick det även godstrafik på den norra banan i form av dörrar mm till brädgården i Kyrkviken.

För ändamålet så fanns det en relativt stor överlämningsbangård i Ropsten som hade förbindelse med SJ i Värtan. Idag så är förbindelsen bruten och spåret till stora delar upprivet. För transporterna ansvarade loken 200 och 201. Dessa var/är ackumulatorlok vilket var en nödvändighet eftersom kontaktledning saknades på bangården i Ropsten och inne på Shells, Margarinbolagets och AGAs spår. Även sidospåret i Gåshaga saknade kontaktledning.

Margarinbolaget (Liva) anlade 1959 ett eget spårområde med tre parallella spår som anslöt till Lidingöbanan vid växeln som låg strax öster om korsningen Södra Kungsvägen / Värdshusvägen vid Gåshaga.

Godstrafiken till Margarinbolaget upphörde den 12 Maj 1978 när fabrikens upplag i landet lades ner och man övergick till landsvägstrafik. Tidigare så avgick uppemot 10 kylvagnar (av typen Ibblps) dagligen mot olika destinationer ute i landet. I samband med detta så beslöts även att slopa övrig spårbunden trafik som främst bestod av oljor och svavelsyra som levererades till fabriken. Ibland kunde man även se tyska täckta vagnar med olika leveranser. Dessutom hade fabriken även tre egna tankvagnar (159, 160 och 161) som in i det sista gick i pendeltrafik från Farmek i Uppsala. Vagnarna fraktade ister.

Sommaren och hösten 1978 ställdes vagnarna av utanför fabriksområdet till den 28 December 1978 då de drogs till Solna av lok 201 och skrotades.

Svenska Shell i Rasta startade sin trafik i samband med att stickspåret från växeln strax söder om Talludden byggdes 1928 och in på området. Efter grindarna gick spåret i en högerkurva ner till ett större spårområde.

Trafiken lades ner vid årsskiftet 1977/1978 på grund av höga fraktkostnader. På slutet hade trafiken trappats ner ordentligt och G-vagnar (Gbs?) med tomfat var de enda vagnar som ankom lastade till fabriken.

Däremot så skickade man iväg desto mer; tankvagnar skickades till så vitt skilda platser som Norrköping, Kiruna och Nynäshamn. Täckta utländska vagnar skickades regelbundet till olika destinationer i Polen.

Bland övriga godskunder kan nämnas Bigner & Co som faktiskt ökade sina transporter under 1978. För dem utgick ett spår väster om Gåshaga som gick bakom dagens stationshus och fram till kunden. Lasten som främst bestod av kemikalier lastades av med gaffeltruckar.

Även AGA var en ganska stor kund och här låg växeln i spåret mot Gåshaga, mitt för stationshuset. Då och då kom det någon O-vagn med lysbojar eller med karbid som skulle till eller från AAG. Ett spår fortsatte in på AGAs område men det fanns dessutom en liten bangård med två spår. Allt detta är rivet idag.

Enligt uppgift så lär det dessutom ha funnits uppgifter i en broschyr från SSLidJ om att: "Järnvägen förfogar över en egen rangerbangård i Gåshaga". Kan det möjligen vara spåret mot Bigner & Co som avsågs ?